tystnaden som råder

Det har varit tyst här och lika mycket som jag hatar det så har jag ingen som helst energi eller vilja att skriva ner något här.

I förra veckan åkte vi till Åbo till en kunnigare veterinär med Totte och resultaten var så dåliga de bara kunde vara. Njurarna är helt underutvecklade och missbildade så de fungerar alltså inte som de ska och detta betyder att de dagar, veckor och förhoppningsvis månader vi får ha med honom är värda guld. Det finns inte ord som kan beskiva hur man känner eller hur man mår. Det enda jag kan säga är att det känns ännu en gång detta år som om jag får a punch in the face with a chair. 

Men vad kan man, livet är fullt av prövningar, men ibland kan man nog undra hur jävla många prövningar en och samma person skall behöva genomgå och då har jag bara levt snart 23 år.