torsdag 18 augusti 2011

Kvällstrött

På ett huj har hela den här dagen gått. Vi tog en lång välbehövd sovmorgon imorse och sedan stack Kim rätt snabbt iväg på gym medan jag satt och nördade på datorn och var så otrolit tillfreds med att få vara ledig idag, tills telefonen ringer och det är chefen...
Neej jag skall inte jobba!

T -Hej vilken tid skulle du börja jobba idag (det lät som att jag redan var försenad) 
Jag- ääh nej jag är ledig idag jag skulle ju jobba först imorgon
T-Nej du skall jobba idag!!
Jag-Jaha nå vilken tid behöver du mej då?
T-NU typ!
Jag- jaha okej ja kommer så fort ja kan!
Vi lägger på och jag utropar ett långt S*TAN för mej själv!

Jag hatar, verkligen hatar när det går sådär att man trott att man är ledig oså ringer chefen och frågar var man är eller om man kan komma tidigare eller så, det är med andra ord inte första gången det händer. Varför får man inte vara ledig de dagar som hjärnan ställt in sig på att vara ledig?


Det första jag tänkte på när jag var tvungen att fara i jobb var att nej nu kan jag ju inte blogga och berätta om Stockholmsresan igår, och nu är det så sent så det får bli imorgon, om jag hinner för imorgon fick jag också börja tidigare än planerat 13.00 m.a.o. så vi får se när det blir nudå! Dessutom blev jag smått chockad när jag väl kom till jobbet, chefen berättade snabbt liti småfakta oså sa han hejdå och stack iväg, jaha tänkte jag och upptäckte plötsligt att nu skulle jag vara ensam där då! Tänk om nån beställer en drink?? Till råga på allt hann jag vara ensam i 5 minuter och sedan gick strömmen, det blev alldeles mörkt och tyst och där stod jag totalt hjälplös. Tack och lov så var den borta bara 10 minuter så de var inte så farligt! Sen var det lugnt i flera timmar så kocken hann komma vi hann äta och jag hann plocka på med ditt och datt innan folk kom för att äta så allt gick bra sedan sist och slutligen!

PS. Det var faktist inte jag som fuckat up och inte förstått att jag skulle jobba idag för på min lapp stod det fint och prydligt mån,fre,lö och jag t.o.m. frågade om jag skulle jobba torsdag men nej det behövdes inte så de var inte mitt fel!! Sådeså!

1 kommentar:

  1. Där slog du huvudet på spiken..."när hjärnan har ställt in sig på att få vara ledig", det är ju precis det det är frågan om lixom.
    Det enda man kan trösta sig med på alla domdär "feldagarna" är att summan på bankkontot stiger lite extra :o)

    SvaraRadera