Substans i hjärnan verkar de ha läkarna där i storstan. Pratade nyss med mamma och fortfarande vet vi ingenting nytt. Väntans tid är lång. Och otålig blir man, ovetandet tar kål på en.
Idag hade Julia sitt belastningsekg, det hade precis som förväntat varit hemskt mycket försämrat så ingen surprise där precis. Därefter hade hon också blivit tvungen att gå i korridorerna för att se hur långt hon skulle orka det, man kan ju undra till vilken nytta?! Och därefter ännu in på röntgen för att se hur kroppen reagerade på belastningen.
Nå imorgon skall då "det stora mötet" äga rum och förhoppningsvis får vi några klarheter i all oro och funderingar efter det. Tvekar lite för tillfället eftersom en läkare som inte ens har tittat till Julia en enda gång eller ens pratat med mamma och pappa skall föra fram ärendet på mötet.
Det största nedslaget som kan komma då är att de skickar hem dem från Helsingfors i väntan på en operation. Julia är så pass trött och svag att skicka hem henne vore inte värt någonting eftersom hon ändå inte skulle kunna njuta av att vara ledig från skolan om hon inte orkar göra någonting.
Vi önskar dessutom mer än något att operationen skulle bli av så fort som möjligt eftersom damen börjar högstadiet till hösten och alla som börjat högstadiet vet att det är ett stort kliv för en ung dam/herreman i deras liv helt bara utan att du har nån sjukdom eller andra konstigheter. Så att missa skolstarten med ny klass, ny skola och allt vad det innebär hoppas vi verkligen inte att skall ske men som dom jobbar nu i snigelfart så får vi väl se.
Tråkigt att det skall vara så många motgångar, att de alltid skall komma samtidigt och att en ung flicka som har hela livet framför sig inte skall få uppleva tonåren så som man bör få uppleva dem utan ligga på sjukhus och höjdpunkten på din dag är om du inte blir väckt av gnälliga sjuksköterskor 07.00 för att ta blodprov eller om du mot förmodan skulle slippa ut utanför sjukhusväggarna i rullstol och få lite frisk luft och dagsljus annat än det du får från fönstret.
Livet är så orättvist så gott folk ta vara på det du har och gläds åt det liv och den hälsa du blivit tilldelad. Det är inte alla förunnat!
